En månljusmyt; del II

Kort historia av HG Wells om en man som får en ny kostym från sin mor.

Avancerad

Läs och lyssna på denna berättelse på Beelinguapp!

Inte en knapp hade fläckat, inte en tråd hade bleknat på hans kära kostym; Han var glad nog för att gråta som i en ljudlös brådska satte han på den. Och sedan tillbaka gick han, mjuk och snabb, till fönstret och tittade ut över trädgården. Han stod där en minut och sken i månskenet, med sina knappar blinkande som stjärnor. Innan han kom ut på tröskeln och klättrade ner till trädgårdsstigen nedanför. Han försökte göra så lite prasslande som han kunde. Han stod framför sin mors hus. Den var vit och nästan lika klar som dagen. Den hade varje fönsterblind men sin egen stängd som ett öga som sover. Den träd kastar fortfarande skuggor som intrikata svart spets på väggen.